nastyschoolkids

Först och främst måste jag säga att detta är första gången jag bloggar i mitt liv så det är nog inte så snyggt och jag vet inte om jag gör rätt.

Boken Gömda är skriven av Liza Marklund och är en sann berättelse som verkligen griper tag i en. Den handlar om Mia Eriksson som levde ett helt vanligt liv tills hon träffade "mannen med de brinnande ögonen", då tog hennes liv en helt ny vändning. Hon blev förälskad i honom och de fick en dotter, Emma. Redan innan Mia blev gravid kunde hon se hur hennes kärlek förändrades. Han slog henne, tryckte ständigt ner henne och fick hennes självförtroende att minksa drastiskt. Han behandlade henne som en ägodel som han kunde styra och ställa med och visa upp för sina vänner. Mia vägrade till en början att inse hur hon blev behandlad och intalade sig själv att varje gång han behandlade henne illa var den sista, men det var det inte. Även när hon var gravid blir hon slagen.

Till slut bryter de förlovningen men mannen vägrade inse att det var slut och förföljde henne och bröt sig in hos henne, slog sönder hennes möbler/saker. Han hotade henne och Emma. När Mia träffade Anders trodde hon att terrorn skulle ta slut, men det gjorde den inte, den blev värre. När de gift sig och fått en son ihop, Robin, var gränsen nådd och alla i deras närhet blev hotade av mannen och hans vänner, de gömde sig i olika städer och pensionat, men blev ofta hittade. Tillslut var den enda utvägen att fly utomlands. Jag behöver nog inte förklara mer handling än så.

Jag tycker absolut att boken är läsvärd, det är en av de bästa böcker jag läst! Den är både spännande och gripande. Dock kan man bli väldigt irriterad när man läser deras livshistoria. Boken flyter på bra och får en att vilja läsa mer, veta vad som händer. Man mår nästan dåligt av att det finns människor som lever i sådana här situationer och att de faktiskt inte får så mycket till hjälp. Jag tror på i princip allt i boken, visst den kanske är lite överdriven och förvriden men den är så stark, hemsk och personlig så jag tror inte någon skulle hitta på något sådant här. Boken är till för alla, både de i liknande situationer och de runt omkring. Man kanske ska vara runt 16 och uppåt för att förstå sig på bokens innerbörd och ta in all den hemskhet som sker i vår verklighet. Men läs boken!

Något som jag stör mig så fruktansvärt på i boken är att "mannen med de brinnande ögonen" hade ju asyl och fick endast stanna kvar i landet eftersom att han fick barn med Mia om inte jag misstar mig? Om nu Mia fick vårdnaden om Emma och hon inte längre är tillsammans men mannen som inte har något faderligt umgänge med sin dotter, varför är han kvar? Han har ju till och med besöksförbud, borde inte någon reagera lite mer på vad han har i Sverige att göra egentligen när han dessutom begår en massa brott? Om någon förstår sig på det där så förklara gärna för mig, och rätta mig gärna om jag missuppfattat något. En annan sak jag kan bli lite irriterad på är att det är ganska mycket Jag, jag, jag från Mias sida. Det är alltid så synd om henne, hur kan allt drabba henne mm. Tänker på Anders och barnen, speciellt Anders. Jag förstår henne så klart men tycker det borde vara lite mer, varför drabbar detta just oss? Istället för mig. Han är ju inblandad eftersom han älskar henne och vill vara med henne oavsett vad, tyckte bara hon skulle tänka på det lite mer. Man blir så less på polisen, soc, psykologerna och allihopa, jag är säker på att de hade kunnat göra mer än vad de gjorde.

Nä nu ska jag vara tyst, har redan blivit ett rätt långt inlägg, finns mer att säga om boken men vill inte vara tjatig. Men i alla fall så är detta en av de bästa böcker jag läst och den kommer nog alltid finnas med där i bakhuvudet någonstans. Puss på er nu ska jag försöka lära mig i alla fall 5 av alla 500 glosor i engelskan typ.